Det finns ett ord som snurrar i mitt huvud just nu. Det är överlåtelse. Och det är dubbelt för mig. För jag kan inte säga att jag ska ta ett steg tillbaka, och lyssna på andra och Gud helt och hållet, och indirekt frånsäga mig allt ansvar själv. Men en viss överlåtelse är alldeles nödvändig. Och kanske går det hand i hand med att träna sig i att vara ödmjuk. Och det kan vara svårt ibland. Jag kan inte säga att Gud har en plan med allt som sker. Hur skulle vi då kunna förklara allt som händer?
Överlåtelse för mig handlar om att jag tror att jag behöver lita på att Gud använder mig på bästa möjliga sätt. Jag kan gissa att vissa dagar är det inte alldeles lätt att jobba med mig. Jag är envis, vill själv och vill bestämma själv! Ibland tänker jag inte heller på allt jag har och kanske glömmer att vara tacksam. Ibland jagar jag framåt och glömmer skatten som finns i min egen trädgård…
Om vi låter TRO stavas RELATION, så blir inte tron det viktigaste utan vem vi tror på. Är vi centrum i våra liv eller vad är vår utgångspunkt? Jag tror att det mesta vi gör handlar om relationer. Relationen till Gud och relationen till olika människor. Det är genom relation som vi kan bygga församling. Och det är så vi kan bygga en tillit till de vi lever med. Det är så vi kan bygga individer… Genom relation kan vi byta rädsla mot mod. Jag tror att relationer kan underlättas om man möts ansikte mot ansikte, panim el panim, som det står på hebreiska.
För mig handlar att ”leva i sitt dop” om att tjäna. Ett ord som antagligen väcker olika i oss. Jag tänker mig det mest som Askungens sätt att beskriva sin situation… ”Vad är väl en bal på slottet? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles… alldeles underbar.” Om man skapar en blandning med ingredienserna av överlåtelse, ödmjukhet och att ”leva i sitt dop” blir det nog en helt fantastisk badbomb som ger god lyster till huden och en doft som ger en fantastisk synergieffekt.
En person sa en gång till mig att man kan må bra av lite ”svalkande likgiltighet”. Då tyckte jag nog att det bara lät konstigt. Men nu tänker jag att det är namnet på ovanstående badbomb dvs. Badbomben ”Svalkande likgiltighet”: innehåller lagom mängd överlåtelse, många mått ödmjukhet, 2 msk ”att leva i sitt dop” och en gnutta tålamod.
Förutom en otroligt djup teologisk reflektion (läs detta med viss ironisk ton) så skulle jag verkligen behöva klippa mig. Kan man fläta håret och bara klippa av sista decimetern? Eller varför inte färga håret till en helt annan färg?!
Norrlänningen i mig njuter av snön! Jag ska passa på att njuta av varmt kaffe och en vacker utsikt.
Trams och relevans 