”Ingen slipper här fram, här fram”…

När jag var liten lekte vi ”Bro, bro breja”. En mening i den är ”ingen slipper här fram, här fram” och tro av min förvåning när vissa människor tar detta till det yttersta. Så här var det…

Förra veckan skulle jag som vanligt hämta och lämna barnen som spelar handboll. (Det är förövrigt mycket handboll just nu. Inte minst att det säljs bingolotter för barnens lag. Gladdes av att kunna sälja några på jobbet. Dock lite mindre när köparna av bingolotter i sin tur var säljare av andra saker. Resultatet blev färre bingolotter och mer saffran. Och inga pengar… plus minus noll liksom. Kunde varit värre dock! 🙂

Tillbaka till förra veckan… Observerade att aulan på skolan där barnen bland annat tränar, var uthyrd till ett politiskt parti som jag inte sympatiserar med. Jag tittade sista minuterna på barnets träning, vi satte på oss skor och jacka, sa hej då och vi begav oss mot utgången. Den här skolan har en typisk skolentré med dubbeldörrar. Döm av min förvåning när jag möts av en kvinna som säger till mig att jag inte får gå ut genom dörren (där jag alltid går in och ut) eftersom det är ”insläpp”. Jag tittar mig omkring och ingen människa är varken på väg in eller ut… Det hela slutade självklart med att jag gick ut genom dörren efter att ha informerat kvinnan i fråga, på mitt sätt, om att det är ett fritt land och jag går ut var jag vill. Möjligvis använde jag några fler ord… Det är nu jag fattar att världen är upp och ner. Att partiet är känt för att inte vilja släppa IN folk är vida känt men att man nu inte heller blir utsläppt, signalerar om partiets generella nivå vad det gäller det intellektuella planet, vilket i sig inte är någon överraskning. Tack för att ni slår in öppna dörrar! Nej just det, det var ju just det ni inte gjorde…

Just nu som präst har det varit väldigt laddat. Många svåra och tunga situationer. Sorg, förtvivlan, hopplöshet och en massa andra ord och känslor. Det är svårt att inte bli berörd. Jag är också människa. En mening från gårdagens evangelietext har varit som ett mantra för mig ett tag nu. ”Guds rike är inom er”. Vad betyder det? Hur behandlar vi varandra…? Vad har Gud ”planterat” i oss?

Senaste veckorna har kanske bidragit till att jag gillar ett nytt spel som barnen hemma i olika åldrar också spelar. Man fyller i olika färger utifrån olika siffror i mobilen/paddan… fanns IRL när jag var liten. Kräver ingen större tankeverksamhet och är sannolikt ett sätt för mig att återhämta mig, men också ett sätt att hitta gemensamma nämnare med barnen. Jag önskar att barnen, när de blir vuxna, kommer att säga att jag var en bra mamma. Att jag fanns där för dem. Att jag bidrog till att de blev självständiga individer. Att jag kämpade för dem! För även om de driver mig till vansinne ibland (läs ofta) så är barnen det bästa jag har! En man som begravde sin mamma pratade så otroligt fint om henne. Jag önskar att mina barn säger så om mig i framtiden.

Och sist men inte minst, gissa vad en liten Yoda kan kosta?! Om jag hade önskat att jag skulle tjäna mer pengar så vet jag en sak jag skulle tillverka och sälja… Små Yodisar!

Gud, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den. Kram Jenny