Fågel, fisk eller mittemellan?

Ja, det kan man fråga sig ibland. Och vad är egentligen mittemellan? Jag brukar ibland fråga mig själv var och hur jag vill vara. När jag tittar tillbaka på mitt liv vill jag känna mig tillfreds. Kan jag stå för det jag säger och gör? Jag tror att ett gott samvete är svaret. Att jag kan lägga mig på kvällen och somna, viss om att jag gör skillnad på mitt sätt där jag är med de människorna som jag har runt mig.

Idag är det andra advent och vi har tänt andra ljuset hemma hos oss. För mig handlar advent om förberedelser. Inte att göra sill, städa och baka. Min förberedelse handlar snarare om att blicka framåt i både ord och handling. Min förberedelse handlar också om att reflektera över det som varit.

När många andra får en något lugnare period kring jul så kanske min arbetsinsats ökar något. Det blir många arbetsuppgifter som är knutna till advent och jul, parallellt med de traditionella arbetsuppgifterna som exempelvis att döpa och att begrava. Och då vet jag att jag behöver hitta små korn av återhämtning. Jag tror att alla människor har vattenhål, energikällor, där vi likt batterierna fyller på oss själva. Olika tider på året kanske är fyllda av olika vattenhål. Jag vet mina vattenhål. Ett exempel är pussel! Just love it! Idag har vi byggt färdigt ett tomtepussel med tusen bitar. När jag lägger pussel klarar min hjärna ingenting annat. Den tänker bara ex ”brun bit med lite rött på sidan”… eller ”en svart-grå-vit-spräcklig liten smal bit”. Bit för bit växer en bild fram. Det är återhämtning det! Bilden av ett pussel som metafor är viktig för mig.

Jag blickar framåt mot nästa söndag. Det är så att jobba som präst. I alla fall för mig. Jag lever i bibeltexterna veckorna innan och försöker att koppla texterna till det jag ser i vardagen. Just nu ser jag mod! Jag måste kolla på Svenska hjältar-galan som sänds på tv 4. När jag får höra om dessa människorna så berörs jag. Jag gråter. Jag skrattar. Jag stärks. Det finns många vardagshjältar där ute som gör skillnad! Och det är därför som jul är så speciellt för mig. Då kom Han som gjorde, på riktigt, skillnad!

Advent är också en tid av att vara tillsammans. Både hemma i familjen men också bland vänner. Och det stärker mig. Glögg, tomtebloss och tomtar ger mig energi. Och världens sötaste sovande katt. Ni får en bild av The cat. Som ni märker är det endast Sigge av alla mina ”barn” som får vara med på bild här. Viktigt för mig att det får vara så. Barnen är det viktigaste som finns. De kan inte försvara sig själv. Barn kan inte bestämma själva och vet inte alltid vad som är bäst för dem. Om vi inte värnar om barnen, vilka lärjungar är vi då?!

Jag nynnar på psalm 826 ”Gå med Gud” och fortsätter mitt julstök, kanske olikt många andras… ”Gå med Gud som skyddar dem som älskar. Gå med Gud som lovar gå bredvid. Gå med Gud som stöder den som vacklar, rätar krökta ryggar, stillar hunger i rätt tid. Gå med Gud som krigar mot det onda. Gå med Gud som känner väl din strid”…

Må Guds goda Ande vägleda dig på alla dina vägar! /Jenny