Abrakadabra

Det är ju inte en slump att min blogg heter Trams och Relevans för jag har lika mycket trams i mig som behöver komma ut, som jag har nåt vettigt som behöver komma ut. Ibland är det nog svårt att avgöra vad som är vad dock…

På julafton dog vår älskade katt Sigge. Så tragiskt och fruktansvärt. Att förlora sin katt och dessutom känna sig maktlös är inget vidare faktiskt… Han dog nån timme innan jag skulle ha midnattsmässan i Klosters kyrka. Det blev en svår dubbelhet. Samtidigt som mitt hjärta grät, jublade mitt sinne (eller kanske tvärtom eller både och). Jag är främst människa men jag är en professionell sådan. Personligen tycker jag inte att det får vara på nåt annat sätt. Jag lyckades lägga älskade Sigge åt sidan för några timmar och dagen efter sörjde hela familjen. Var och en på sitt sätt. Det är så med sorg. Man kan inte säga att det ska vara på ett speciellt sätt.

Det gick några veckor och vi började verkligen känna av hur mycket vi saknade katt. Äldsta sonen agerade detektiv och började kolla runt efter en ny. Igår blev det bestämt att vi ska köpa en ny katt. Hon är bara 4-5 veckor och kommer till oss i mars. Tösabiten heter Elsa. Hon är alldeles liten och bedårande.

Min ”tramssida” hade tråkigt igår och jag la ut en bild på en graviditetssticka på mitt Instagram-konto med orden ”Stor familj blir större! I mars kommer Elsa!” Och sen började kommentarerna att ramla in i takt med att jag vek mig av skratt… Efter ungefär 10-15 minuter la jag ut en till bild som förställde just Elsa med texten ”Här är världens sötaste Elsa! Någon som trodde nåt annat…?!” Kära vänner (och kanske andra), allt är inte alltid vad det verkar vara. Och det blev så tydligt här. Det här är ju verkligen min humor så jag satt i soffan och skrattade så jag grät, bokstavligen! Senare när jag hade svarat på en del kommentarer gick jag till tvättstugan för att fixa med tvätten. Plötsligt stod jag där och bara skratta högt åt min egen påhittighet. Tack alla ni som förgyllde min kväll igår!  Trams i stor mängd. Men också en hel del relevans. Tänk på detta i framtiden… En bild och en text kan lura hjärnan till ett rejält spratt. Jag pratar mycket med barnen och ungdomar jag möter, om att vara källkritiska och ifrågasätta. Att tänka själv.

Det här Instagram-inlägget hade kanske kunnat vara en bra början på en predikan till idag, andra söndagen efter trettondagen (Livets källa). Varför? Jo, evangelietexten handlar om att Jesus gör sitt första under. Det här hade varit ett under större än att göra vatten till vin kan jag lova!

Idag på mässan i Kloster trollade jag och min kollega Sofi. Det är nåt man kan lära sig och öva på. Ett under är ett gudomligt ingripande. Ibland har jag haft svårt med Jesu sätt att göra under. När man är rationell och kritisk är det lätta att BARA ifrågasätta. Men när jag tittar mig omkring, tänker jag att det sker under hela tiden. Jesus gör under och jag trollar. Och jag är ganska säker på att han gillar min ”tramssida”. Och i vilket fall kan jag inte göra något åt det. Det är den jag är! Och tur är väl det!