Kalasinbjudan med stort K!

Jag är fascinerad och tacksam över att vädret kan variera fort. Läs: Jag är helt sjukt trött på att det ena dagen kan vara snö, vi köper skridskor och massor av vantar, och dagen efter regnar det och ljuslyktorna blåser iväg. Det är helt otroligt hur opålitligt vädret är!

Men, när vädret tillåter, finns det inget bättre än en fikakorg, skridskor, varma kläder och att göra kolbullar. Vad är kolbullar undrar ni kanske? Passande mat för förra veckan som var rolls roycens oxvecka! Kolbullar består av mjöl, vatten, salt och lite bacon… Hepp! (Nu lät jag nästan som Lotta Lundgren i Coops reklam…) Stek baconet i kolbullepannan och häll på smeten. Barnen älskar det! (Och vuxna!) Antagligen för att man dels äter utomhus och dels för att man är ordentligt hungrig efter att ha stökat runt i snön.

Inomhus fortsätter brädspelen. Nu i form av ett nytt Monopol med fiktiva kontokort och kortläsare. Eller ja, korten finns men pengarna på korten är fiktiva. Riktigt roligt spel och det går lite fortare och är lite mer rättvist än ”gamla” Monopol.

Men vad är egentligen rättvisa? Började dagen idag med högmässa i St Andreas och sen i Kloster. Dagens text handlar om en liknelse, som så ofta. Och som vanligt ska vi tänka själva och allt är inte som det verkar… Upp är ner och först är sist osv… Texten handlar om en vingårdsägare som erbjuder människor att komma i tjänst hos denne. Vingårdsägaren ger sen lika mycket i lön till alla som arbetet under dagen, oavsett antal timmar. Jag kan vara en av de första att säga att det är orättvist. Men kortfattat tänker jag att poängen är en helt annan…

Jag tror att en mening med den här texten är att människor blir inbjudna till tjänst, precis som vilken kalasinbjudan som helst är också detta en inbjudan. Det finns något stort med att bli inbjuden. Jag får känna att någon vill ha med mig. Och vem har provat att gå på en fest, kalas eller tillställning utan en inbjudan…?! Och det spelar ingen roll när i tiden som vi har tackat ja till inbjudan utan vi får alla samma förutsättningar när vi kommer på kalaset.

När vi tackar ja, ibland med en viss motvilja, till en kalasinbjudan, kan vi komma till användning. Just att jag är jag, och mitt sätt att vara efterfrågas, och det vet den som efterfrågar mig. Och när vi kommer på kalaset får vi kanske god mat, trevliga möten och annat som vi inte tänkt oss innan… Vi får något som vi  kallar nåd. Vi får något som är gratis och utan att vi kanske förväntar oss det eller ens förtjänar det. Kanske en överraskning. Och så tror jag att det är med nåd och tjänst. En dubbelhet som vi kanske upplever att vi lever med. Jag är inte i Guds tjänst för att få något, utan för att jag är efterfrågad och redan har fått något. Jag har tackat ja till kalasinbjudan.

Men, 231 (Oändlig nåd) i all ära… Ikväll är det handbollsfinal och då är nåden obefintlig! 🙂 Kämpa hårt Sverige!!