Att bli eller vara – det är frågan

Plötsligt händer det! Jag tror banne mig att jag har blivit vuxen. Och det kanske inte var en dag för tidigt…

Jag tror att upptäckten infann sig när jag klev in i tvättstugan och blev genuint lycklig av att den är städad och organiserad. Det behövs inte mycket för att göra en glad! Eller så kanske upptäckten kom när jag insåg att jag hellre (frivilligt) läser en bok än spelar ett spel i mobilen innan jag lägger mig. Och jag lyssnar gärna på radio. Ingen komersiell kanal utan gärna P4 Sörmland eller just nu en hel del P1 Sommar. Vilka berättelser. Vilka livsberättelser. Jag berörs. Kanske är det också en av orsakerna till att jag blev präst, för jag älskar verkligen att lyssna på människors berättelser. Jag upplever stor tacksamhet och här kan även storordet nåd vara på sin plats när jag ska försöka beskriva det jag känner när människor släpper in mig för att ta del av deras berättelser.

Eller så kanske upptäckten kom när jag inser att jag njuter och gläds oerhört av det egenodlade vi har. Det är inga stora odlingar men en och annan gurka, ärtor, tomater, majs, paprika och lite bär som hallon och jordgubbar. Tänk att få bo i ett land där man kan och får gå ut och plocka det man önskar äta. Tacksamhet. Jag förundras över naturen. Lycklig för en vacker och spännande insekt och en och annan insikt. Och det är kanske också ett tecken på vuxenblivande?!

Sommaren är en tid för återhämtning och för att hinna ikapp mig själv. Jag är där jag vill vara nu. Och egentligen har jag haft ett år av en viss återhämtning och reflektion. Ett år att få vara mig själv, precis som jag är, i ett sammanhang där jag trivs, uppskattas och får blomma ut i min fulla potential. Tacksamhet.

Jag upplever en känsla av förnyelse. En känsla av att erövra och återerövra platser. Jag vill mera! Resa mer. Upptäcka mer. Älska mer. Läsa mer. Studera mera. Tacksam över en utbildning jag ska gå under kommande året. Och jag vill göra fler resor av det äventyrliga och upptäcksfyllda hållet. Klarade en 4-dagars ritt på Island. En magisk upplevelse som stått på min önskelista länge. Nu vill jag göra fler utmanande resor. Jag vill åka på cykelsemester, men kanske inte bo i tält… Så långt har det inte gått, ännu kanske jag ska tillägga… Och jag vill vandra i det Heliga landet med nya linser och vidgade perspektiv.

Så, vad är det som har hänt? En 40-års kris kanske?! Då må det vara hänt! Verkar ju vara en angenäm och utvecklande kris i så fall! Tacksam!

Vuxen eller inte, det är gott att veta att man aldrig blir för gammal för att blåsa såpbubblor, dricka kaffe i piratmugg eller spela apa i största allmänhet! Tacksam!